GULA REGIONEN, Fleure

”La Petite Galaxie”, Rue de la Cloches i Fleure

Tisdag 21 November, 1961
Fleure

Graham och Tittas relation blev alltmer ansträngd.
Tillsammans lämnade de ön Orfeuo och begav sig till staden Fleure. Paret tog lokaltåget från Calais. De anlände först strax före midnatt. Det var vanskligt att hitta natthärbärge. Sent omsider fann de ett litet hotell i de gamla kvarteren, på Rue de la Cloches. Anmärkningsvärt nog hade detta enkla härbärge samma namn som bilen de tidigare hade stulit och lämnat på en strand – Galaxie. En tillfällighet eller ett förebud? Innanför en medfaren spegeldörr satt en trött portier. Med en sömngångaraktig gest pekade han på nyckelhållaren och nummer 33. Omedelbart sjönk han tillbaka på sin stol och drog en smutsig filt över knäna. Märkligt att rumsnumret hade en sådan hög siffra. Hotellet hade knappt mer än fyra fem rum, varav de flesta var disponibla. En trång trappa ledde upp till en korridor med knarrigt golv och sliten matta. I änden av denna fanns ett torftig kammare med två smala britsar. Ett fönster vette mot en skräpig bakgård. I taket dinglade en ensam glödlampa. Det var lyhört. Det gick inte att undvika ett gräl som pågick på andra sidan väggen. Något kastades i golvet och gick i kras. En kvinna gastade högt och en man skrek tillbaka:
– Får jag höra vad jag säger!
Utan ett ord till varann kröp de ner under varsitt slitet täcke. Hon somnade omgående.
Han låg länge och glodde i taket. En strimma av ljus letade sig genom den stängda fönsterluckan.

Sid 96-97 i boken ”SÄLLSAMHETER I DEN SVAGISKA UNIONEN”>>

Filten sid 97 ”SÄLLSAMHETER I DEN SVAGISKA UNIONEN”

Fredag 24 November

En afton, tre dagar senare blixtrade det till. Efter ha besökt en bistro vid Place de Ville var de både purkna och beskänkta. Maten de hade serverats var kall och oaptitlig och dessutom hade de fått vänta alldeles för länge innan den kom på bordet. De hade kompenserat dessa brister genom att hälla i sig flertalet kannor surt rödvin. De tog en lång slirig promenad genom kvarter i stadens södra delar. På en bakgata i närheten av Gare de Merchandises kom det tidigare samtalsämnet på tal igen.
– Du är ett blötdjur!
– Och du är en apsvansad sladderfågel.
– Och du, du … en nerlusad torrboll …
– Och du, du, du …en prålig knölsvan …
Han ställde henne mot en vägg. Hon sparkade honom på smalbenet.
– Jag ska göra papegojpaj av hela dig, din förbaskade sopprot!

Det var Moderna Tider i den Svagiska Unionen>>.

Dagen därpå var Kvinnan i Rött borta.
Den sömnige portiern hade inte märkt när hon lämnade hotellet. Hon var som borttrollad.
Puts väck.
I februari 1962 tog Mannen i hatt tåget tillbaka till huvudstaden …

Sid 101-102 i boken ”SÄLLSAMHETER I DEN SVAGISKA UNIONEN”>>

Fakta om Fleure:

Fleure är en stad och berömt universitetssäte i departementet Tret-Mazarino i den GULA REGIONEN i Svagiska Unionen>>.
Ca 14000 invånare.
Även om Fleures centrala delar härrör från den Lisn´ska eran så dominerar den medeltida bebyggelsen. Det kan vara mödosamt att lära sig hitta i den intrikata labyrinten av gränder och torg. På de flesta torg eller platser finns det en fontän. Stadens huvudgata, Cours Semestre, skär rakt genom den gamla staden. Den är kantad av många populära uteserveringar och restauranger. I den östra slutändan av Cours Semestre ligger Conservatoire de Musique och Academie des Artes.


I norra delen av stadskärnan ligger den medeltida katedralen som är säte för ärkebiskopen i Fleure och Oranje. Arkitektoniskt anses katedralen som extra intressant då den egentligen är två sammanbyggda kyrkor, varav dess äldsta del härstammar från 1100-talet. Den yngre i gotisk stil, påbörjades omkring 1285–1290 och slutfördes 1316. Ett medeltida kloster angränsar till katedralen.

Under 200-talet koloniserades merparten av de Gula provinserna av det då världsomfattande riket Lisn. Kejsaren Cezzarus Lis XIII besökte regionen och beordrade då grundläggandet av flera städer som Fredac, Olivienne och Basta. Mest känd är dock Fleur som grundades år 223 vi anslutning till de rena och varma källor som finns i trakten. Stadens ursprungliga namn, Flores Raras, vilket betyder sällsynta blommor, har via olika romanska och franciskanska dialekter omvandlats till dagens Fleure.
Stavningen Fleure eller Fleur, med eller utan ”e”, är omstridd. På svagiska är ”e” vedertaget, men även på franciskanska brukas denna stavningen regelrätt. Den äldre ursprungliga stavningen är dock utan ”e”.
Fleure var under medeltiden huvudort i den Gula regionen. Efter 1100-talet, under kungariket Baronne och senare provinsen Salle, skedde den största utvecklingen då staden blev en central ort för konst och utbildning. Universitetet bildades redan under 1200-talet. Under kolonialtiden (1620 – 1698) expanderade den Svagiska Unionen, men det var först under ”Epoken Bastia” som Gula regionen blev en del av det stora riket. Charles Etoile, som egentligen inte stödde expansionspolitiken, var resultatinriktad och införlivade således denna region i Unionen. På så vis har ätten Amora än idag ett fäste i dessa trakter. Detta är uppenbart i Fleure då många högreståndsbyggnader bär tydliga tecken från denna epok.

Flera kända författare, konstnärer och kompositörer förknippas med Fleure. Däribland kan nämnas Paul Magotte, Emile Caxainne, Tarious Malle och Jeaninne Micheau.
Framför allt under vinterhalvåret så har Fleure varit en tillflyktsort för Primaborgens intellektuella och konstnärer. Fleures kulturella status och att slippa huvudstadens kyla i januari i lockar sannolikt extra.

Vinter i Fleure

Angränsande orter till Fleure är S.te Cinke, Madraz och hamnstaden Mazarino. Strax sydväst om Fleure i Berry ligger närmaste flygplats. Bilvägarna var länge undermåliga i denna del av Unionen, men numera så håller Route 6 , ”La Jaune”, förhållandevis god standard. Enklast når man Fleure med tåg.

Rocco Rivarrossis beryktade resa den 14 mars 1956 skedde således med ett tåg som drogs av ett ånglok. Innan hans avfärd uträttade han sannolikt några för arbetet viktiga ärenden i Fleure. Det finns bevis på att han lånade ett partitur på musikkonservatoriets bibliotek. Kvitton och restaurangnotor från sagda stad har också hittats. Det är mycket troligt att han tog en drink på Cours Semestre.
Sannolikt var han en smula nervös innan han påbörjade sin resa, vilket knappast är anmärkningsvärt. (En smula resfeber drabbas vi ju alla av.) Med all säkerhet vet vi att han tog lokaltåget mot S:te Aga och klev av i Mazarino för att där om aftonen, närmare bestämt kl 21.30, embarkera tåg K1:112 nordvart. Hans anteckningar från denna stund är bevarade och påtagligt euforiska.