1. Primaborgen Goi 11:e Arrangementet

Goi-med-matarbana-T-2--Clitory-Vasall-Bo-Platen-för-webben

Alla tourister besöker Goi.
Det 11:e arrangementet.

Goi är en mycket gammal stadsdel belägen på den tredje kullen – ursprungligen en egen ö – benämnd som La Fado. Vissa byggnader har daterats till tidigt 200-tal, Det Vita Kastellet började byggas redan på 1100-talet och S:ta Maria kloster har anor från tidigt 1200-tal. Sankta Maria, med sina tre torn, är den monumentala kyrkan som ritades av Antonio Gulliver och invigdes i början av 1500-talet i samband med att Unionen hade enats av den mäktige Giorgione. Utsikten från hans eleganta palats eller från Kontraspecto är formidabel. Här kan man skåda ut till den väldiga arkepelagen och på närmare håll kan man betrakta de två hemlighetsfulla öarna Lux och Ljusholmen som skiljer Vita Kastellets Sköna Sjö från Libertas.

Även om det idag kan vara lätt att besväras av alla dessa turister och ballongförsäljare i Goi, så råder ändå ett gemytligt och muntert folkliv som måste betraktas som genuint. I de trånga gränderna hittar vi många små lokaler som huserar bagerier, fiskförsäljare, skomakare, skräddare, modister, gummimånglare och andra hantverkare. Husen är ganska så små och slitna och här där är underhållet stadigt eftersatt, men det ger också dessa kvarter en karaktäristisk tjusning. Närheten till Norra Central nere på Strand gör att det är gott om charmiga små hotell. Ett exempel är det trivsamma och oförargliga Greco på Pantalongens gata. Fortsätter man den gatan vidare kommer man ner till Röda Lyktans Plan och Karla Tull och det är ju trakter som T redan har utforskat. Sanningen att säga så kan man även där finna en hel del tourister och det påstås ju att distriktet är ganska så oförargligt numera.

Goi fick således sitt namn i början av 1500-talet.
Eller Gjorgoie. Det är stadsdelens egentliga namn och så var namnet på hela Primaborgen, innan den 1777 blev Sveaborg.

Den store Giorgione enade merparten av Unionen år 1499 och lät då instifta en huvudstad på den plats där de två Svagiska kontinenterna möts. Han uppkallade den efter sig själv – ursprunglingen stavades det ”Giorgioie”. Hans eget residens lät han bygga högst upp på Monte Fado, alldeles intill Det Vita Kastellet. Redan 1521 stod detta vackra renässanspalats färdigt. Det är numera ett av stadens främsta historiska museum med en förnämlig konstsamling från företrädesvis Renässansen och Barocken.

Giorgione är värd en utvikning i texten.

När Unionen var bildad så utsåg han sig själv till enväldig kung med titulaturen ”Gjorgoi den förste”. Han var en skicklig statsman, om dock en hårdhänt despot som visste hur att bygga upp en effektiv och inkomstbringande administration. Hans vasaller och furstar höll de olika disparata staternas folk i schack medelst en tung och våldsam militärapparat. Inte ens det upproriskt och mycket självständiga folket i delstaten Solkretsen (som på den tiden kallades La Sola) undlät sig att kuvas av Gjorgoi I:s tunga maktapparat. På sina håll bildades det dock socialistiska kollektiv, den s. k. Grävarrörelsen, som i oavhängiga små enheter lyckades upprätta en egen maktapparat. Deras förmåga att anpassa sig till Unionens lagar och samtidigt upprätta ett autonomt styre kom att fungera som förebild för flertalet kommande revolutionära rörelser. Detta besvärade givetvis Gjorgoi den förste och under hela sin långa regentperiod uppfattade han dessa Grävare som en förbannelse. På Gjorgojs Torg strax nedanför Det Vita Kastellet och ovanför Sankta Maria kyrka upprättades en stupstock avsedd för upprorsmännen. Den kom dock inte att användas i den utsträckning som kungen ville. När Gjorgoi den förste dog 1565, nittifem år gammal, var han en mycket besviken man.

YRA-5-för-webben

Pantalongens gata i riktning mot Sangvinos kyrka.

Värmen torkar gatan och eftermiddagssolen bländar. Överste Konrad har tagit av sig sin slitna kavaj och förevisar touristen alla små bodar och butiker som kantar Diamants Backe. Efter ha passerat Küntzes Hotell passerar de i tur ordning tre frisörer, en blomsterbutik, en järnhandel, två sybehörsaffärer, en skomakare, två läderhandlare, ett par mindre butiker som säljer specerier och andra förnödenheter, en diverse- och lysoljebod och Lizzy Carlssons butik för korta varor. De sprudlar av liv i Diamants Backe. En mycket söt flicka står och konverserar en yngling med cigarett i munnen. Hon har en bok i handen och tycks vara en smula förundrad. En liten pojke kommer springandes med en röd ballong i handen. Konrad kan inte låta bli att fråga om han har köpt den av Mr. Trix? Det visar sig att ballongförsäljaren Trix har varit snäll och skänkt den till den lilla grabben. Upprymd av denna information börjar Konrad åter vissla på den banala frihetsmelodin. På eget bevåg hittar han på ett par nya fraser:

 

                                                                                                ”Lyss med musiken,

                                                                                                 Finn ut din väg,

                                                                                                 välj sedan och vraka, 

                                                                                                 blanda en deg,

                                                                                                 var inte så seg…”

 

Tobaksaffären ligger längst ner i Diamantbacken på höger sida. En liten bjällra hänger på trädörren. Den pinglar trevligt när dörren öppnas. De två herrarna stiger in. Tobakslukten är påträngande i den dunkla lilla lokalen. Föreståndaren är en liten man som kallas ”gubben James”. Han hostar ideligen. Han skiner upp när han ser Konrad och för att se lurig ut försöker han blinka med ena ögat. Fast det går inte. Han blinkar med båda gluggarna på en gång.

Innan Konrad har fått köpa sina cigaretter hinner pojken med ballngen före honom och pekar på seriemagasinen. Det finns en hel del att välja på och grabben kan inte riktigt bestämma sig. Valet står mellan Atombomber-mannen eller Trix Magasin. Ja, redan ett år efter att Harry Lima hade hittats den där disiga morgonen i Norra Kanalen har detta otäcka ämne förvandlats till en tecknad följetong.

Atombermannen kostar 13 centimes och Trix-magasinet 17. Pojken står och velar en stund och letar i kortbyxornas fickor. Trix är mer spännande, men har han råd? Gubben James börjar bli otålig, men Konrad finner råd och lika snäll som alltid skänker han den lilla killen några extra centimes. När herr T och Konrad, med en cigarett i mungipan, kommer ut på gatan sitter grabben i backen ner mot Skrattorget och bläddrar ivrigt i sin nya serietidning. En förlupen ballong flyger över den öppna platsen.